Bowmore White Sands 17 yr 43 % (Uffe)

En summering av några kvällars testande.

Den första doft som slår emot mig är något jordaktigt, som jag inte senare kan finna eller ens definiera. Är det just namnet ”White Sands” som narrar mina luktsensorer? En hint av diskret rakvatten stryker förbi, inte den parfymaktighet som jag annars ofta förknippar med just Bowmore. En klar frisk kall fjällbäck kommer jag också att tänka på vid sniffande av nektarn. Vid ett tillfälle drar även ett stråk av salamikorv förbi luktorganet. Möjligen någon torv eller lätt rök i doften. Rödsprit utan att vara rödsprit.

Smak av vanilj finner jag i nektarn, lite krämig textur och en omisskännlig smak av körsbär, sådana där körsbär man finner i choklad i pralinaskar. Inte chokladen, men just körsbären. Lite pomerans smakar det med, samt kanske även hasselnötter och russin. Ananas och andra exotiska frukter framträder, liksom en antydan till mjuk kola eller något liknande.

I eftersmaken kommer lite rökighet fram, kanske en antydan till cigarettaska, eller kanske askkopp. Ganska kort eftersmak dock.

Väldigt god whisky, trevlig och frisk. Visste jag inte att det var en Bowmore, skulle jag antagligen inte ens gissa på Islaywhisky. Men vad jag skulle ta i stället vet jag inte heller, troligen någon från Speyside, kanske en variant av Aberlour, eller kanske en Glendronach.

Men jag har dilluteringen kvar till en annan kväll, denna gång var det ren outspädd whisky. Andra dofter och smaker kommer antagligen fram då.

BWS17